Dizza

Snacka om lååång paus från bloggandet :-)

---

Har verkligen inte haft lust att uppdatera bloggen... inte känts som om jag har nåt intressant att skriva..

Har istället följt andras bloggar :-)

Vad har hänt i mitt/våra liv då?.. Vintern har iaf helt säkert känts gryyyymt lång.

Alldeles för lång för mitt tycke när man tänker på hundträningen som utgår.. Har försökt i faser att hålla igång lydnaden, men det har gått sådär.

Har istället blivit prommisar o bus i snön. Aldrig fel med en paus i tränandet, men det medför rätt så mkt frustration i både mig o hundarna när det blir ofrivilligt lång.

---

Morra har blivit stora tjejen. Här är en underbar bild, som Allan så klart tagit :

Hon blir 10 månader om mindre än en vecka.. shit vad tiden rusar iväg :-)

Hon har hunnit med massa bus o hyss o hon är en helt underbar individ och passar perfekt in i min flock.

Jag har spårat typ 10 spår med henne totalt. Blev ju en lite väl lång paus pga snön,

men det verkar inte ha påverkat henne alls. När jag skulle ge henne en mjukstart på 150 m

spår på Revinge, så slutade med att jag lät henne fortsätta och ta ett av de andra spåren (blev Tysons)

så en totallängd på 650 m :-o ...

Den lilla skiten redde ut hela spåret, även om hon var trött i slutet. Där var spetsvinklar och det gick

genom vattenpölar o från "gräs" till skog. Ja jisses, vad ska det bli av denna maskot?

---

Hon har även hunnit med att skrämma skiten ur mig.

Hände i tisdags. Jag hade med hundarna till skolan på Sturup pga lång dag.

Jag tog ut dem på en som jag trodde skulle bli långprommis under lunchen.

Jag o en kollega kommer typ 4-500 m, hundarna var lösa o var ystra som alltid.

Vi närmar oss en bro, o Dizza går först över, o sen Tyson. Men Morra då? Nääää,

inte den vägen, vi tar en mer spännande väg säger hon o rusar ner för slänten och

jag hör ett *plums* ....

Rusar dit, och ser mycket riktigt en Morra som försöker simma för land o rike. Sen ser

jag oxå hur hon går över i ett paniskt paddlande för att hålla huvudet över vattenytan.

Jag hoppar i utan tvekan, simmar (jepps, så djupt var det) och fångar henne i halsbandet

och tar henne till andra sidan vattendraget o trycker upp henne på land.

Jag kryper själv upp dyngsur och hon står då uppe på toppen o skakar av sig vattnet o ser ut

som om hon säger: jaha, vad nu?

Vi inser att det inte blir någon promenad, utan resa hem för att ta en dusch o byta om innan dagen

fortsätter på skolan...

Jag bär henne över bron under armen, sen får hon gå själv. Då passar Tyson på att testa nåt han

ALDRIG gjort förr. Han sticker efter några rådjur. Puts väck på nolltid!!

JÄVLA skithund!!!

Slutar med att vi hittar honom efter ca 40 minuters frånvaro, oskadd tack och lov. Och ingen blodig käft,

så han har ju inte hunnit ikapp dem iaf.

Nu är det flexikoppel på herren o en rejäl åthutning så fort han ens tittar på ett rådjur. *basta*

Vintern har då sannerligen varit alldeles alldeles för lång den här gången. MEN de däringa Norrlandshundarna har ju det så varje år och presterar ändå så det kan ju tänkas att det är nyttigt ... på NÅT sätt :). Härlig bild på kanalsimmerskan! Lycka till i övermorgon. //Bamsekramen