Jag o Dizza hade vår premiär i elit spår igår, måndag.
Det var på Kristitanstad bk, samling kl 08.00.
Pga nästan 1.5 timmes körning så steg vi upp kl 04.45... vad gör man inte för hundsporten *skrattar*
Nåja, uppladdning inför tävlingen har känts bra. Spåret har känts riktigt bra, uppletandet har blivit
säkrare och lydnaden har oxå känts bra med en härlig attityd i min malinutt. Inga tior kanske, men
inte långt ifrån i några moment. 10:or är klart vårat mål.
När vi kom fram så kändes det rätt lugnt, var inte nervös o att jag kände igen några ansikten var det
som kanske gjorde det.
Jag drog lott 8, och kort efter lottdragningen så åkte vi ut mot spåren.
Vi hamnade tillsammans med A Hall o hans mallehane (även släkt med Dizza) med upptag på varsin sida om vägen.
Jag var nr 2 till upptaget, vilket gjorde att jag inte kände att jag kunde förbereda henne som jag kanske skulle annars. Dessutom så kom domarna en kvart innan beräknat upptag... oj!
Det kom ett hav av människor för att se upptagen, ca 10 st förutom domarna kändes det som..
Jag tog på henne selen innan vi gick närmare rutan, vilket jag inte gör normalt... får se över hur/om jag ska göra om min förberedelse.
När jag är på väg mot rutan från bilen o jag går med Dizza så kommer en snubbe rakt mot oss, jag försöker parera så vi får vara ifred men snubben verkar inte fatta det, utan börjar "småprata" med mig. Jag svarar lugnt nåt om att vi inte är vana vid så mkt störning, men han fattar inte vinken... pucko. Varför störa ngn precis inför en tävlingsstart som upptag?
Dizza bryr sig inte, men jag kände att mitt fokus förstördes något. Det tog lite tid för det andra ekipaget att fästa på spåret o komma ur rutan o jag blev osäker om jag fick gå till min påsläppspunkt och avstod därför...
Ni som läser; får jag gå mot påsläppspunkten vid rutan när jag känner för det? Eller måste jag vänta till det tidigare ekipaget har kommit ur rutan? Rutans sida var väl ca 5 m från vägkanten på båda sidor.
När det väl var vår tur kom TL o förklarade snabbt o önskade lycka till.
Jag kopplade linan på selen o skickade Dizza. Vi hade motvind ut i rutan, så jag tänkte att hon borde ha spåret i nosen lättare.
Men det verkade inte så, hon gick ut rätt långsamt o jobbade sig inte i rakt ut, utan lite kringelikrokigt. Men hon jobbade iaf. Gick osäkert ut t vänster, men jag följde henne ändå, fick stop, tillbaka till rutan, vände o sa: sök spår!
Hon kämpade vidare, var mot höger hörn, men vände sen o följde sen ngt som visade sig bakspår, fortfarande inte katapult-stilen som hon brukar ha när hon har spåret men ändå.. Fick då, såklart, tillbaka till rutan, bakspår.
Kallade in Dizza o sa sök spår igen. Hon blev då osäker, jag brukar aldrig lägga mig i hennes spår, o tar hon bakspår så följer vi o går tillbaka till bilen.
Hon gick nu åt andra hållet, med sämre drag än åt bakspåret men jag kände att det var pga att jag gick in o tog henne av spåret. Hon är ju en mjuk dam. Hon hade svårt de första 50 m efter rutan, men sen blev hon säkrare o säkrare o stannade till många ggr för att analysera o blev säkrare för varje steg. Jag plussade henne så klart då.
Sen hittar hon första pinnen, jag vet inte om det var efter 100-150 m. Tjo o tjim o belöning!! Sen började hon kännas igen min lilla spårnissa på riktigt. Jäklar vad hon spårade o jobbade intensivt. Njöt verkligen bakom henne. Hon tog vinkel fint o sen så en vinkel igen, precis bakom en stenmur, o hittade så nästa pinne intill, bakom muren. Duktig kicka!!
Hon spårar vidare, går över ngn vinkel men jobbar sig snabbt tillbaka. Pinne 3 hittas o hon känns fortfarande riktigt bra. Efter max 50 m efter pinnen så flyger en hare upp precis vid sidan av henne. Hon hoppar till o tittar efter haren, förlåt... kaninen, men väljer efter bara någon sekund att ta upp spåret igen. Hon får mkt beröm från mig. Kort därefter så tappar hon spåret, hon jobbar sig tillbaka, o visar det som om hon har en vinkel. Jag följer så klart med henne, men efter en stund så märker jag att vi är tillbaka där vi gått innan, och inser att det måste vara en vinkel igen som hon så gått över... Vi vänder o hon börjar söka spåret igen, men någonstans där känns det som om hon ger upp.... Jag försöker säga: sök spår! Men hon har tagit slut... hon har gett upp...
Detta har inte hänt innan, att jag haft känslan att hon gett upp.... efter att ha försökt en stund, på olika ställen, så kopplade jag av henne. Jag var grymt besviken på känslan att hon gett upp. Det är inte min hund, normalt... Jag kände mig inte alls nervös, så jag tror inte jag har påverkat henne något, annat än när jag i rutan "tog henne av spåret" o skickade i rätt riktning.
Jag gick tillbaka, riktigt ledsen o besviken. Det hjälpte inte sen heller, när jag körde till några bilar o ett par av dem skulle "vara fyndig o rolig" o kommentera det ena o det andra.. som inte ens känner mig eller min hund. Låt mig vara så här tätt på ett misslyckande!!!
Sen avslutar ena med: höhö, ja det är ju så med belgarna o spårande. höhöhö...
Han fick snabbt ett surt svar från mig: du, det är kanske inte riktigt rätt tidpunkt att kommentera nåt om belgare...
Då säger "polarn" : höhöhö, ja han har ju själv 3 i bilen, höhöh...
hahaha, vad roligt..... NOT!!
Jag körde hemåt o bestämde direkt för att istället åka till Morras kurs som var igår som jag trodde jag skulle (hoppades på) missa. Behövde glömma detta, o fokusera på annat.
Och som min lilla Morra var duktig!!! Ingångarna till sidan från front fungerar kanonfint nu. Nu ska vi jobba vidare på stadgan och tryggheten i att bli vid sidan i rätt position utan att sitta (inte än).
Targeten fick ändras till en isskrapa, då hon börjat ta den mjuka targeten i munnen. "Det var väl så här vi gjorde, matte??" ... svårt att låta bli att skratta åt pajasen.
Sen gjorde vi baklängesövningar för att sen vända upp o klicka uppvändningen. Kanonfint!!
Uppstartsövningen var ju peace of pannkaka, sa Morra.. så det får vi utöka stegen istället med kontakt.
Testade även hennes sättande (vill ju ha henne att sträva bakåt i sättandet o inte dra fram gumpen o frambenen stilla) inför senare fjärr.
Sen blev det lite kontaktövningar o lillfian är en riktigt duktig tjej för så lite träning. Väldigt villig att samarbeta o jobba, och med mkt glädje. Som sagt; alldeles för duktig för att "bara" vara maskot.
Ska bli kul att jobba med henne o ta det som det kommer o fortsätter det så här så blir det nog start i höst i antingen lydnad 1 el appell spår, eller varför inte båda två?? The sky is the limit.
När jag sen körde hemåt, efter att ha bestämt spår o massage-dejt dagen efter med Susanne, så kändes allt bättre med vår premiär.
Jag har analyserat en del, o visst känns det "bättre" av att veta att 7 av 14 startande bröt i spåret, varav ett par tidigare sm-deltagare... så det var nog riktigt svåra förhållanden iom regn och blåst plus svåra underlag... men underlaget känner jag att hon ska klara, vi spårar ju på revinge o detta liknar ju det underlaget.
Det frustrerande med att tävla spår är att det är så svårt att komma med på tävlingar o man laddar o lägger upp träningen så det ska "passa in" och sen att man får bryta i spåret o inte få köra det jag kunnat jobba mer på än spåret... Det kändes surt...
Men det är bara fortsätta, har anmält till några till, är ju bara några till i skåne innan sommaren. Om vi ev ska kunna köra innan sommaren så blir det till att anmäla utanför skåne, o frågan är om det är värt det?.. får suga på den karamellen.
Till att börja med är vi typ 9:e reserv i Hässleholm, och väntar o hoppas nu på att kommit med i Söderåsens (var det väl??) helgen efter. DM:et får vi ju se om vi får tävla iom noll resultat än så länge.
Nä, nu ska jag ladda inför hemfärden. Om några få timmar har jag semester... I EN MÅNAD!!! pga att vi inte fick använda mer än 2 veckor i somras o vi hade oanvända semesterdagar så fick vi som "tack" tvingas använda dagarna innan sista april i år.... inte kul att tvingas använda semesterdagar i en period man själv inte skulle valt annars... men nu känns det ändå rätt nice att ha ledigt och kunna ta det lugnt o andas ut o bara vara.. med "lite" avbrott med hundträning så klart. :-D
Kram på er därute!!