Dizza

Så var det äntligen dags... miljöträning för Dizza hela våren. Jag tycker dels det är grymt kul träning, vi har kul o leker i hop i olika miljöer. Går i gallertrappor, på olika underlag (även fasta o "gungande") och söker efter figgar inomhus oftast.

Nu har ju Dizza kommit in i spökåldern och från o till så reagerar hon på saker, men hon har samtidigt en så pass stor nyfikenhet att hon vill kolla vad det var för nåt.

Igår var det mest en "inventering" för att se hur hundarna reagerade i olika situationer. Första var hantering av okänd. Efter en viss händelse kan hon reagera om folk lutar sig över henne, och jag sa till personen som skulle hälsa o kolla tänder osv att INTE luta sig över henne. Det gick fint. Hon accepterade hanteringen, men tyckte ändå det var bäst med mattes kramar o pussar.

Sen var det test av bytesintresset... Öhhhh, what do u think?! En figge stod på 30 m avstånd, ca, o lekte med hennes kampläder. Släppte Dizza o hon rusade dit o hoppade in i ett bett, den lilla galningen! Nu ska jag även tillägga att detta gjordes under kvällstid o på en upplyst plan.
Figgen kampade med henne över till en annan figge som tog emot o fortsatte. Sen när figgen blev stilla så kallade jag in henne. Dizzelizz kom rusande med lädret i högsta hugg o svansen på topp. Det var kul, sa hon! Igen, igen!!! Kommentar från instruktören; "ja, där såg vi att det absolut inte behövs något mer jobb med det... en av de bästa idag." Lilla skrutten!! Och bara 7½ månad, de andra var äldre än henne upp emot 2½ år tror jag.

Sen var nästa moment att 2 figgar står bakom ett skjul, jag ställer upp Dizza ca 35 m därifrån. Figge 1 springer diagonalt över planen o in i bland tät granskog, ca 5 m in så att hundarna inte kan se honom. Sen ger figge2 ett ljud ifrån sig o står i mörker vid träd. Så fort hon reagerar på ljudet släpper jag henne. Hon sätter först av mot figge 2 pga ljudet, men svänger av mot figge 1 o får nog honom i vinden. Ser inte honom o tvekar för att gå in bland granarna. Springer istället i en båge in på plan o runt granarna från andra sidan. Tillbaka till första stället igen, skäller ngt o sen bestämmer hon sig för att pröva figge 2 istället. Skäller ngt men kampar sen med honom o sen kallar jag in henne när han blir passiv.

Hon blev ju väldigt osäker när hon skulle in i mörkret o genom grangrenarna för att ta sig till figgen. Helt klart är att hon hade honom i vind, men tvekade  vilket jag förstår. Hon är inte gammal, och detta kände jag var på gränsen till att lägga för mkt på henne just nu. Så jag kom överens med instruktören att Dizza skulle få en omgång till o få mer stöttning av mig o avsluta med positiv minnesbild. Viktigt för mig iaf.

Sagt o gjort. Körde samma scenario igen, men nu sprang hon direkt till "ljud-figgen" för hon visste ju vad som fanns där ;-) Hon är inte dum inte. Då tog vi bort den figgen o körde bara med "spring-figgen". Hon tvekade igen, men nu stod han närmare trädgränsen o hon tog sig till sist in till honom o kampade. Matte ropar heja, heja!! Skönt. Men visst ska detta jobbas vidare, när hon är redo för det.

Sen avslutade vi med att vi skulle gå fram o hälsa på ett annat ekipage o Dizza skulle sitta kvar vid min sida. Det gjorde hon! Duktig tjej. Efter att ha varit ute från o till o kört i 2 timmar så tyckte jag hon klarade detta mer än ypperligt.

Vi körde även ligg, stanna o jag mötte den andra föraren på mitten o hälsade. Inga problem där heller. Sedan inkallning mellan rader av ekipage på var sida. Kanonsnyggt!!

Summa summarum är att jag är nöjd med tjejen som är lite splittrad o spökig men ändå hanterar allt så pass bra. Man kan inte kräva/förvänta så mkt när hon är så pass ung.