Dizzas dag ute på vift...
Ja, som några läst så försvann Dizza och här kommer historien:
Jag blev utkallad på jobb när jag var på sista dagen av lägret. Jag skulle även jobba tidig fm på måndag, så jag o E kom överens att det lättaste är bara att låta vovvarna sova i lugn o ro på pensionatet isf att hämtas kl 23 för att åka tillbaka kl innan 6 på morgonen. Sagt o gjort.
Jag somnade vid midnatt och blev uppringd kl 01.07 av Eva. Förstod direkt att nåt var fel.
Dizza är borta! Svaret jag fick ekar fortfarande i mitt huvud. Jag slängde på mig kläder medan jag pratade i tfn och J flög oxå upp o drog på sig kläder o rusade ut till bilen med mig. Jag körde som en mindre galning till pensionatet för att börja söka efter henne.
Det som hade hänt var att Dizza o Tyson hade släppts ut på gården för en sista kissepaus. Dizza hade dock dragit med en j-a fart direkt från dörren och sedan försvunnit. Antagligen stack hon efter något vilt, har ingen annan förklaring, och sprang så långt att hon inte hittade tillbaka.
De hade letat i en kvart innan hon ringde mig, när hon insett att Dizza antagligen inte kommer tillbaka direkt.
Jag ska säga direkt att visst reagerade jag på att de släpptes ut utan att vara kopplade när det är mörkt, vilket jag själv inte gör om det inte är inhägnat.
E mår självklart oxå riktigt dåligt över det som har hänt och det kommer aldrig att hända igen, så det är ingen idé att fortsätta hälla salt i såren. Så därför kommenterar jag inget mer om det. Jag är bara glad att Dizza återfanns i livet.
Åter till händelserna... Jag ringde polisen direkt för att anmäla henne försvunnen och fick vänta 40-45 (!!!!) min innan jag kom fram. Helt otroligt. Första tjejen som skulle tagit anmälan kopplade mig vidare... intelligent fiskpinne.
Vi satte oss i bilen och började köra söderut och lite runt på småvägar för att stanna då och då och kalla på henne. Men ingenting hände. Jag tyckte hela tiden jag hörde något, men ingenting hände.... Vi körde så i timmar. När de började ljusna lite så åkte vi till T-borg för att köpa något att dricka och äta, men jag kunde inte få i mig något. Vi körde även hem till mig för att kolla, men ingen Dizza. Detta är iofs några mil bort, men man hoppas ju alltid.
Skrev ett inlägg i Aktiv Hund om att hon var försvunnen, så folk kunde ringa om de såg henne.
Sen ut igen för att söka vidare. Vi började igen vid pensionatet, för att söka oss vidare runt om. Stannade o frågade folk vi mötte gående och i bil. Ingen hade sett henne.
Sen kom en ljusning vid åttatiden på morgonen. En kvinnlig polis ringde och sa att de fått in ett tips om Dizza, eller troligtvis henne.
Var? Jo, vid Vellinge södras påfart till E6:an mellan Malmö o Trelleborg!! Jag tryckte på gasen och styrde mot Vellinge. När vi var på väg ringer en man och säger att han sett henne oxå, denna gång vid Eskilstorps Ängar, som är vid Vellinge Norra. Så vi fortsatte direkt dit, då han sa att hon verkade mkt stressad o vilsen och inte velat ta sig närmare henne. Vi kom dit 10-15 min efter han sett henne, men ingen Dizza. Jag gick långa sträckor och kallade, men ingen Dizzelizz....
Efter en stund började hoppet sina igen... Vi körde vidare på småvägarna söder om E6:an. Men ingenting nytt. E och M var också ute och letade, och Allan hjälpte till på natten. Jag ringde Thomas Wiman, som jag hade haft på lägret för att höra om han hade några tips som jag inte tänkt på osv. Han som jag trodde att Dizza låg i skugga och återhämtade sig o vilade sig, då det var 30 grader innan lunch. Och det var inte så troligt att hon skulle börja röra sig igen förrän det blev svalare. Och han föreslog, som jag tänkte, att stanna i närheten av den sista tips-platsen och invänta fler tips. E hade snackat med de flesta på den vägen hon setts på och gett mitt nr ifall de såg henne.
Jag kunde inte sluta leta. Jag körde hem J för att stackarn skulle få sova. Han hade ju inte samma adrenalin-påslag som jag hade. Jag kände ingenting av trötthet och jag vägrade sluta leta förrän jag hittade henne. Jag tänkte ändå att eftersom jag inte hört något så är hon troligast vid liv.
Jag var bara livrädd för vad som skulle hända henne när det blev mörkt igen, om hon inte kom till rätta innan det...
Under dagen ringde jag folk som jag bad ringa dem de kände i Vellingetrakten för att hålla ögonen öppna, och många ringde och erbjöd sig komma o hjälpa till. Jag ville dock inte ha för många som gick o ropade på henne, om det skulle stressa henne. Sen ville jag samla ihop oss som letade och göra upp en plan för hur vi skulle använda de som anmält sin vilja att hjälpa oss på bästa sätt.
Jag hade pratat med Mia (Mallekraft) innan och hon hade föreslagit att jag skulle låta Tyson skälla, för han lät som han brukar göra, medans jag säkerligen inte lät så lugn som jag brukar. Så jag åkte sakta omkring med rutorna nere och sa skall få ggr till Tyson, och han var inte nödbedd utan skällde gladeligen och lite småyl inemellan *ler*. Plutten hade ingen aning om varför matte bad honom skälla, men ifrågasatte inte det...
Jenny dök upp efter jobbet och Allan oxå. E var oxå ute. Vi träffades vid Janstorp och stod o pratade ihop oss.
Vid 19-tiden ringde telefonen o ett nr jag inte kände igen. Jag svarade o de underbara orden var det första jag hörde:
Vi har hittat din hund!
Jag ropade in tyson i bilen och hoppade snabbt som tusan in i bilen. Fick veta att hon var vid Eskilstorps Ängar, där hon sist hade setts. Hon var dock inte fast utan de höll koll på henne och ville inte stressa henne mer. Jag körde som en illbatting dit, för att få samtal igen där han sa att hon börjat röra sig mot den vägen vi kom ifrån, jag vände snabbt som fan. Släppt av E vid en äng på vägen dit och körde vidare till den vägen vi kom ifrån.
Och där: såg jag min underbara Dizzelizz.!! Jag stannade 200-250 m från henne, för att inte skrämma henne med bilen.
Jag hoppade ut och ropade glatt (antagligen ngt hysterisk...) på henne. Hon stannade till och man såg hur hon försökte behandla informationen. Man kunde se hur stressad hon var. Hon stod stilla ett tag, men sen började hon till min fasa springa vidare.
Jag ringde Jenny direkt och förklarade var hon var medans hon körde åt det hållet. Jag stod, i min värld, i evigheter innan Jenny ringde och sa:
JAG HAR HENNE!!! Kör snabbt hit var mitt svar! Var är du? frågar Jenny. Jag svarar: här. Självklart för mig, men inte så självklart för Jenny.... förvirrad? jag? nää- Hon fick så beskrivning för att kunna hitta mig.
Jag skrek av lycka! Min prinsessa lever och kommer snart till mig. Jag ringde Allan o sa att Jenny hittat henne.
Jenny kom sen med bilen o jag rusade till henne. Och det var med fasa jag såg Dizzas ögon som var fyllda av stress. Det var först när jag kom närmare som hon kände igen mig och överöste mig med mallehångel och kläng!! Åh vad underbart det var!!! Vi satte oss på vägen och mös. Lite, lite vatten fick hon. Ville inte att hon skulle få magomvridning eller nåt, så det blev små mängder i taget.
Hon haltade kraftigt och var mkt stel i kroppen. Det visade sig när jag kollade av henne lite snabbt att hon hade slitit ner framtassarna helt i botten med 2 cm i diameters sår. Alla trampdynorna var slitna, men framtassarnas var värst. Men annars såg hon "rätt ok" ut. Inga sår eller tecken på skador utöver det.
Efter 15-20 minuter så var Dizzas blick helt och hållet som vanligt. Glimten i ögat var tillbaka även om hon var trött. Såå skönt. Jag hade redan innan bestämt för att köra till veterinär för att få smärtlindring och ev vätskeersättning och allmän koll av henne innan vi åkte hem.
Djursjukhuset i Malmö... jag säger bara att vi mer eller mindre vände i dörren, j-a puckon som jobbar där... Iom att hon inte verkade uttorkad så beslöt jag mig för att vänta till vi kom till en vettig veterinär dagen efter.
Väl hemma tvättade jag såren och smorde in det jag kunde. Dizza fick även lite uppsvälld mat innan vi gick och lade oss.
Hon hade redan återhämtat sig så pass att hon verkade rätt pigg och glad. Galenpannan!
Hon var totalt ute på rymmen i 19 timmar.... Gissar på att hon sprungit 3-4 mil. Fågelvägen från var hon stack är det ca 2 mil till där vi fann henne.
Och jag kan berätta att hon redan efter veterinärbesöket och med skor på framtassarna var för pigg för sitt eget bästa. Hon skuttade in på appellplanen och försökte busa upp Tyson. Men även hon insåg att hon var rätt stel i musklerna än... men hon fick matte att le. Jag lär ha problem att hålla henne lugn nästkommande vecka... pust.
Jag vill avsluta att tacka alla som hört av sig via tfn/sms/gästboken och hållit tummarna/erbjudit sig hjälpa och som ringt runt till vänner o bekanta i närheten!! Tusen tack!! Det värmer i hela kroppen av den värme vi mött!! Det finns verkligen inte ord för hur tacksam jag är! Ingen nämnd, absolut ingen glömd!
Och till er som hjälpte mig hålla mig lugn, hålla ögonen öppna efter D, som körde omkring och letade under dagen med mig: tack!
Elin, du fick mig att störttjuta när jag fick sms:et att du skulle komma o hjälpa hitta Dizza på tisdag om vi inte hittade henne under måndagen. Du, som ska tävla USM med Nixapixa på lördag, var så osjälvisk o var villig att lägga träningen åt sidan för en dag för oss! Nu blir det mkt roligare, då vi kommer o hejjar fram er istället!!
Kram på er alla därute!!
Lekfarbror Tyson o klättermusen Dizza
Dizzelizz
Vixaxlägret
Det har varit kanonväder, strålande sol med klarblå himmel och inte under 25 grader... Måste säga att det var liiite för bra för mig ute i spårmarker... Speciellt idag med väldigt lite vind. Pust.
Nåja, åter till lägret.
Vi träffades redan fredag kl 10. Vi började i en lektionssal och Thomas Wiman presenterade sig och hur hans tänk inom spåret är. Lät redan då mycket intressant och jag såg fram emot dagarna som skulle komma. Dock måste jag erkänna att jag var en del nervös då jag fått förhandsinfo om att han är rätt hård och inte rädd för att säga vad han tycker.... Vad skulle han säga om Tysons arbete, eller rättare sagt mitt arbete med Tyson???
Alla presenterade sig och sin hund kort och vad vi förväntade av lägret. Lite mer teori och grundmaterialet för hur vi skulle arbeta under helgen. Sen lunch och sen bar det äntligen ut i spårmarkerna.
Tysons första spår var inte så lyckosamt. Det visade sig sen dagen efter att det var kossornas favvoplats och stanken var rätt stark där. Hur som helst. Det första spåret var ett inventeringsspår för Thomas så han kunde lägga upp en plan för vidare spår under helgen.
Tyson var väldigt tveksam till en början, men jobbade. Efter första apporten så bar det dock av och när vi kom ut ur ko-favvoplatsen så var han som han brukar vara; tydlig och säker i spårningen. Dock låg han lite i vinden. Men, han löste uppgiften och matte var glad!
Spår 2 samma dag blev ett något längre spår, med några riktningsändringar och 3-4 apporter. Detta gick MYCKET bättre. Så från att Thomas tyckte han var ngt osäker i spåret så lät det bättre denna gång. Men, vi skulle fortsätta checka av detta. Jag fick även lite tips om linhanteringen och Thomas "fiskespö-känsla-metod", vilket fick mig att kunna läsa Tyson ännu bättre med att känna av tydligare hur säker han var i spåret.
Ska tilläggas att Dizza var duktigt putt över att hon inte fick jobba!! För hon är faktiskt nr 1, i hennes värld då. Och propsar på att vara det i min värld också, ALLTID. Men så är inte fallet och detta var Tysons helg.
Jag jobbade med en tjej som heter Sara och har en 14 månaders högbent malle. Han jobbade riktigt fint och samlat och det var riktigt trevligt att se. Jag behövde inte coacha speciellt mkt var jag lagt spåret för det klarade han ut finfint.
----------------------
Lördag.
I och med att spår nr 2 gick så mkt bättre än nr 1, dagen innan, så bestämdes det att vi skulle bygga på i spåret på längd och fler vinklar. Även här lade Sara ett spår till mig. Hon hade stenkoll på var hon gått och var apporterna låg vilket är en skön känsla, så man kan fråga om man blir tveksam när man läser hunden. Med de verktyg Thomas gett mig dagen innan kände jag mig mkt säkrare i att läsa Tyson även om han är en tydlig hund.
Tyson kämpade i det varma/heta vädret och fick ett dike med bara jord/sandunderlag vilket var riktigt jobbigt för honom, men han arbetade sig över diket och fick sen fäste igen för att få en apport... men den missade han. Han fick ett litet tapp precis där och var på "fel" sida för att få den i vinden. Nåja, han kämpade så matte var riktigt nöjd, även om jag kände att han var lite osäker igen då och då i spåret. Men överlag riktigt nöjd med hans kämpande.
På em så bytte vi grupper, och vi skulle testa tapptekniker. Detta skulle bli spännande för mig iom att Tyson knappt fått spåra senaste månaderna, iaf inte konsekvent. Och även för att jag knappt lagt några svårigheter tidigare till honom i forma av återgångar och sånt. Och jag skulle få coachning hur jag skulle jobba när jag ser att han tappar spåret. Tack och lov att han är tydlig... *puh* .
Therese lade ut tappspåret som innebar en raksträcka på 50-75 m innan återgången började. Återgången var på minst 25 m, så vi skulle få jobba i linans längd. Där spårläggarna vände och gick tillbaka lades en apport och sen vid återgångens början gjordes en böj ut från raksträckan. Detta skulle helst vara i medvind, vilket det blev.
Tyson jobbade med ett bra tryck och fin koncentration. Han jobbade sig ut till återgångens "slut" och markerade apporten. Mamma (jag) hoppade ut i glädje och lekte med honom. När det var färdigt ställde jag mig bara upp och sen så gick Tyson ut för att leta fortsättningen. Direkt visade han att han tappat, jag väntade lite när han gjorde sina volter för att få in spåret igen. Väntade dock lite för länge innan jag började backa i spåret och fortsatte med att låta honom ringa in det i linans längd.
Plötsligt gick han in i kärnan och fick spåret, jag (pucko) missade att berömma för jag gapade i ren förvåning hur fint han sökte spåret. Så han släppte det men jobbade vidare medans jag backade mot återgångens början. Sen tog han den kanonfint i böjen och fick ett duktigt drag i linan och spårade kanonfint till slutet!!
Thomas kom och gav mig en high-five och sa grattis. Jisses vad glad jag blev!! Tyson fick beröm!!
Självklart insåg jag själv hur fint han jobbade och var kanonnöjd, men Thomas beröm slår rätt så högt måste jag säga. Han säger inget utan att mena det, så man suger verkligen åt sig.
Dizza fick även hon denna dag ett spår. På tiden, om man hade frågat henne. *fniss* . Madde var snäll och lade ett spår med vittringsruta och vinkel från den och sen 3 apporter plus slut och ett antal riktningsförändringar. Vinden var dum och vände lite till vi skulle ta spåret, så slutet fick hon i motvind. Men skitsamma, för det är ju inget man själv kan styra.. Underlaget; riktigt torrt och sandigt på vissa ställen.
Dizza analyserade riktigt fint och var kanonsäker när hon tog spåret vidare. Jag bara log, även om hon brände i händerna efter att ha dragit på duktig i linan.. Första riktningsförändringen; klockrent. Sen kort efter en apport som hon själv tog upp och vände för att komma till mig med! Yey! Vidare, en apport till och samma visa! Dubbel-yey! Sen blev det lite fel med var vinkeln gick, men Dizza visade oss genom att dra i linan säkert och hittade en apport för att få oss att fatta att vi skulle lite på henne. Jag kände själv i linan att hon var säker på sin sak och därför lät jag henne fortsätta och det var ju tur.
Slutet fick hon tyvärr i vinden och drog upp näsan och som en äkta belgare vindade hon in den. Men det spelar ingen roll för hon jobbade så himla fint! och Madde hade gjort ett kanonjobb.
Tillbaka på klubben körde vi ett kortkort lydnadspass med en platsliggning också. Dizza, som jag ska tävla med snart, låg kanonfint utan att snusa något.
Testade inkallning med ställande igen och jag fick en jättefin inbromsning och då stoppade jag där. Man ska väl sluta på topp?!
Kvällen bestod sen av mat, karaoke, hundsnack och en massa skratt. Och så fick vi bevittna en förlovning mellan Kent och Marie. Stort grattis!!
--------------------------
Söndag.
Vi började dagen i teorisalen, där vi skulle berätta om vad vi klurat ut med hemläxan vi fått. Vi skulle själva lägga upp övningarna för dagen med hundarna. Vad behövde vi träna på och varför.
Jag ville köra en tappteknik på Tyson igen, för att se att det inte var en engångsföreteelse och för att jag skulle bli bättre på hur jag skulle sköta mig med lina osv.
Med Dizza ville jag ha ett lite längre spår och ungefär samma svårigheter som första.
Åsa la ut mina spår idag.
Tysons spår gick kanonbra, han gick ut 2 ggr för att checka av återgången och jag var tidigare i att börja backa och han jobbade fint och koncentrationen var hög. Han löste det finfint även denna gång, så vi kanske har lite styr på det. Vi ska fortsätta med att lägga in dessa övningar i spåren. Jag var jättenöjd med killens prestationer!!
Dizza gick som en klocka! Jisses vad damen växt i spåret. Så svårt underlag och hon gick som en dammsugare, ja jäklar vad jag fångade flugor med min öppna häpna mun i spåret. Och apporterna har hon verkligen fattat vad som gäller! Riktningsförändringarna tog hon också klockrent. Men analysering i vittringsrutan var jag mest imponerad över! Jäklar vad snyggt. Och under spåret kände jag också att hon blivit så mycket tydligare för mig och det har nog dels med att jag fått fler verktyg och i det gjort det enklare för henne och Tyson också.
Jag hade kunnat slutat där för dagen, men ytterligare en övning låg på tur.
Nu skulle vi köra konkurrensspår. Totalt 10 ekipage. Ställde oss i 2 linjer, som ett L och gick rakt spår vilket gjorde att vi korsade varandras spår. Sen hämtade vi hundarna och startade spåren samtidigt vilket gjorde att vi kom att korsa ungefär samtidigt på vissa spår beroende på den andra hundens fart. Och jäklar vad Tyson ville äga sitt eget spår. Han sket i allt annat och tuffade på, speciellt då Monica och Reja fick gå före honom och jag höll in honom lite när de korsade på sitt spår. Riktigt roligt att testa!
Bilder på några från spårgänget och även lite Mondioring och ngn liten kampPapillon från Stridsmarken kommer senare.
Jag vill tacka det härliga spårgänget och så självklart Thomas för att du öppnat mina ögon för spårvärlden. Jag ska försöka förvalta de verktyg jag fått och jobba mer aktivt med spårningen med mina hundar, inte mer tid i garderoben i väntan för dem... :-)
Lite blandat om läger o vardagen efter
Cirkuskonster o betyget för Ystadlägret :-)
YSTADLÄGRET, spår med Bengt Hansson
Jag kom sent på söndagen från Kiruna och gasade in på Ystad Bk för en snabbträff med kommande lägerpolare. Verkade från första början dels förlåtande för att jag kom sent och mycket trevligt gäng. Bra start
Måndag morgon möttes vi för att köra första spåret för Bengt. Han ville se hur vi jobbade och hur vi skulle gå vidare i utveckling. Jag var sketanervös. Dizza har aldrig gjort upptag av spår... oops... matte för olärd för sånt. Nåja... Vad händer? Jo, Dizza fattar inte alls vad hon ska göra och tycker sen att man kan dyka ner i varje sorkhål istället. Kraftigt NEJ från matte som skrämmer skiten ur instruktören. *fniss* tur att han inte har dåligt hjärta.
När jag selat av henne dyker hon ner igen, och denna gång "lyckas" hon att plocka upp en sork som hon dödat dessutom... yipppiee.. bra jobbat, Dizza.... :-(
Bengt bestämmer snabbt att vi inte lämnar dagen utan ett lyckat spår. Så, hon fick ett nytt spår på ett annat ställe senare efter lunch, som hon jäklar imig jobbar i stenhårt och spårar riktigt fint. Upptaget var väl inget strålande, men jag förväntar inte elitupptag av henne för det är ju inte något jag lärt henne... mitt fel. Det är varmt och kvavt men jäklar vad hon kämpar OCH lyckas. Matte kör leendes hem efter dagens slut.
Vi kör även uppletande under denna vecka, vilket jag är glad att vi gör med Bengt eftersom det inte heller är något jag kört Dizza med och jag gillar Bengts tänk i uppletande. Passar som handen i handsken för oss.
Jag känner att Dizza köper detta med hull och hår och rusar som en gasell i rutan, MED näsan på!! Så detta ska jag försöka förvalta så gott jag kan med båda vovvarna. Tyson fick också leka med oss när det fanns tid över.
Spåret och upptagen resten av veckan går upp och ner. Men jag såg definitivt en stigning i kunskap och erfarenheter både hos mig och Dizza. Hon spårar med mycket muskler och drar på som tusan, men jag har fått ner farten med att sätta in s-kurvor så hon hela tiden måste jobba för att följa spåret. Apporterna har blivit mkt bättre, hon markerar inte bara kort och fortsätter spåra utan nu plockar hon upp och kommer för lek till matte med dem. Plutten!!
Vi spårade på massa olika typer av underlag, men jag märker att jag får jobba hårdare med just "sorkmarker" med min prinsessa. Skogen jobbade hon kanon i, och andra ängsmarker där det inte fanns sorkhål.
Sista dagen hade vi en tävling, och den gick käpprätt åt h-vete för oss. Vi hade en bit transportsträcka, vilket räckte för att hon skulle tagga upp inför spåret. Så noll fokus för upptag, men hon hittade till slut spåret, men hade tyvärr missat första apporten. Nåja, hon kämpade och jobbade jättefint efter det, men noll apporter så jag kände inte att jag ville stoppa henne för vatten och paus. Jag var rädd för att det skulle stjälpa mer än hjälpa. Hon klarade inte hela vägen, dels pga värmen och dels för att hon inte fick kvittens på att hon gjorde rätt. Det är vad jag tror.
Jag är jättenöjd med veckan, med härliga träningskompisar och urgoa Bengt som innehar en himla massa kunskap och en tipsbank utan dess like för olika lösningar. Nu hoppas jag på att ev komma med och leka i spårgänget i Ystad, men de är redan himla många... vi håller tummarna dock :-)
----------------------
Vardagen efter lägret har mest bestått av fixeri hemma.
Jag har bland annat slipat en vitlackad trappa ren från färg och klarlackat den och det tog sin lilla tid... pust... Men det blev jättefint. Nu återstår hallgolvet som ska flytspacklas och läggas golvvärme i för att slutligen sättas klinker på. Det kommer bli jättefint, men det är massa jobb kvar!!
Jag tycker sånt här är kul! Jag är inte alltid den med största tålamodet, men jag gillar att känna att JAG KAN SJÄLV!! med lite hjälp så klart... Men tummen mitt i handen har jag iaf inte.
Jag har även försökt klämma in lite lydnad och spår. Jag o Dizza är anmäld till LK2, och hoppas vi är klara till dess. Hon är för underbar att jobba med och jag känner att Tyson, eller rättare sagt jag, har fått en nytändning och jag har hittat tillbaka till rätt sätt att träna med honom. Hoppas på ett lägre spår inom kort med honom, om jag lyckas klura ut platsliggningen (pip). Dizza tänkte jag också starta i ett lägre spår. Lydnaden sitter där det mesta. Dock ej framförgåendet som jag struntat i... lathet. Men det borde vi klara oss utan... *hoppas*
Senaste spåret måste jag berätta om!! Det var igår, söndags. Jag gick ut och lade spår med upptag och belöning kort efter för bekräftelse om rätt väg för dem. Sen till Dizza, ett kringelikrok-spår med s-kurvor med totalt 7 apporter. Till Tyson blev det kringelikrok, vinklar och en del motvind, totalt 8 apporter. Längd på D's spår; ca 400 m. Tysons spår var nog en 500-600 m.
Detta lades på ängsmark med massa kaniner på och rätt så kraftig vind.
Det råkade ligga lite väl länge... matte var lite disträ under väntan... så det blev nog nästan 1½ timme för Dizza o 1h45min för Tyson.
Dizza fick börja. Hon var redan när jag selade henne väldigt på. Men ändå fokuserad. Släppte linan lite och j-ar vad hon drog iväg. Linan brände i händerna.... Men hon tog upptaget klockrent!! Jisses, vad imponerad jag blev! Lugn, tänkte jag för mig själv, inte ta ut lyckan i förskott nu.... Första apporten; yihooo, matte!! Kolla vad jag hittade!! sa Dizza. Hon kom rusandes till mig och vi lekte med hennes favvogris. Efter det tog jag undan grisen, ställde mig upp och hon satte igång med spårandet igen. Kort efter var en ny apport. Åter igen kommer hon med den till mig!! YES!!
Hon jobbade även när hon, pga vinden, låg lite från kärnan till apporterna. Så de verkar ha fått en större betydning än innan för Dizzelizz. Inte bara spåret som gäller! Jag var kanonnöjd och stolt över min plutt som kämpade så bra i spåret. Vilken lycka!
Tysons tur! Och jädrar i mig vad han fick kämpa. Liite svårt vid upptaget, men löste det och fick kvitto på att han var rätt iom apport/belöning kort efter! Han köpte det med hull och hår och jobbade på bra. Jag märkte dock att när han började bli trött så började han slarva lite, vilket gjorde att han fick jobba hårdare i slutändan. Men han kom in med alla apporter och en mycket nöjd matte i släp. Jädrar vad han jobbade och kämpade. Han gav tusan i mig inte upp.
Jag ska på Vixax-lägret nu i helg, och jag ser fram emot... tror jag (nervöst fniss pga att jag hört att han är en hård lärare) och hoppas på att få hjälp med spårningen med Tyson. Han är duktig, men jag har nog gjort det för lätt för honom, och behöver en nytändning och nya tips för att komma vidare. Denna helg är Tysons helg :-)
Nä, nu ska jag sluta babbla...
C ya!
Några bilder från Ystadlägret..
Ibland finns det andra saker som får prioriteras än att sitta och blogga... Jo, det är faktiskt så.
Och så har det varit i mitt liv. Jag har fixat i huset, och har velat ha en del saker gjorda innan jag ska börja jobba igen. Och imorgon börjar jag jobba. Färdig? Nope, man blir nog aldrig riktigt färdig i ett hus *dagens sanning*
Nåja, här är en del av bilderna jag tog på lägret:
Instruktör Bengt o hans Birgitta
Bengts guldklimp Imax i uppletande
Imax har bara ögon för husse
Vaddå lång tunga??
Kerstins Exi i uppletande
Malins Lista.. fullt ös medvetslös
Lista, en hund med glimten i ögat
Anette's charmtroll Luna
Kunde inte låta bli.. skön grimas :-)
Sara's "lånehund" Martini
Tyson fick också gästträna ibland!
Dizza i fullt ös till matte. Fotat med min kamera av Malin (tack!!)
Jajemän, jag fångad på bild!
Mirjams charmtroll Coffee
Imax-sonen Vozz, Christer o Evas familjemedlem
Nu fick jag nog med alla vovvar som deltog i vårat gäng... fler bilder kommer
Over and out!
Ut o jobba igen... hihi