Dizza

Erkänner mig skyldig.

De sista 2 veckorna har varit riktigt jobbiga, jag har varit instruktör på skolan och man tar verkligen jobbet med sig hem. Har varit helt slut när jag kommit hem, o hundarna har fått sin tid när jag varit ledig på helgen o haft lite mer ork. Jag har lagt mig typ nio för att jag är helt slut o inte orkat hålla ögonen öppna.

Att det inte gick så bra för 2 av mina 5 elever gjorde inte saken bättre. Man vill ju att alla ska klara sig o att det ska gå bra för dem.

Nåja, nu är det över och mina älsklingar får mkt mer tid med en matte som orkar mer.

På söndag ska vi tävla ettan igen. Jag vet, det kan vara den dummaste idé jag haft på läääänge, och det säger inte lite eftersom jag kan ha dumma idéer lite då o då...
Jag hade anmält mig o betalat i slutet av september o kom inte med på deras lista. Så jag hör av mig o det hade tydligen blivit något fel o nu ska jag vara med iaf.

Körde igenom Dizza i förrgår och det är utan att ha tränat lydnad sen förra tävlingen... pinsamt, jag vet.

Men gissa om jag är lyckost till matte. Allt satt jättefint! Förutom apporteringen då, men jag har heller inte pressat på. Hon ställer sig gärna o släpper den när hon väl tagit den. Jag satsar på fulla momentet, för hon tycker det är kul och jag vill inte göra något dumt för att förstöra glädjen hon har nu bara för att jag vill att hon ska kunna "håll fast" nu. Det går iofs framåt, men....

Körde även lydnad idag. Började med Tyson som gjorde det kanonbra o knappt ett pip idag. Väldigt fokuserad, och kanonfina apporteringar!! Rutan sitter rätt bra nu. Platsliggningen kvar, och den går sakta men säkert framåt. Får bli mer målinriktad träning på det nu, så vi kan tävla till våren för det ska vi förr eller senare.

Dizza då. Alla moment gick fint. Hon gick o hämtade apporten själv o kom stolt med den till mig. Så jag vänder mig om o börjar gå. Hon möter upp vid min vänstra sida o går fin fot. Så jag säger fot, och Dizzelizzan följer med fin kontakt o apporten i munnen. När jag gör halt så sätter hon sig o jag plockar apporten snabbt efter att ha klickat sättandet med apporten i mun.

Sen gjorde hon en hel apportering o satte sig kanonfint vid sidan!! Gissa om matte studsade av glädje o stolthet.
Testade sen ett par ggr när hon satt och då väntade jag lite längre innan jag klickade, och det kanske börjar ljusna nu... men hon skötte sig iaf jättebra, som sin storebror.

-----------------------

Till ngt helt annat. Dizza blev röntgad förra fredagen hos en veterinär i Dalby som folk pratat gott om. Veterinär är riktigt trevlig, men en av sköterskorna skulle nog inte ens klara en charmkurs.

Det börjar med att hon börjar slita i Dizzas bakben när jag ska lyfta upp henne på bordet för att få en spruta. Jag säger till henne, vänligt men bestämt, att jag tar det själv.

Innan jag ens hinner reagera så börjar hon trycka, och då menar jag verkligen trycka, på Dizza en munkorg. Jag blir chockad över hur okänsligt o hårt hon hanterar Dizza. Jag säger till henne att en munkorg inte behövs för att ge henne en spruta.

Hon fräser, mer eller mindre, till mig att det visste man aldrig vad hunden kunde göra... Och fortsätter att med fortsatt hårdhänt o okänslig hantering, dra på Dizza munkorgen. Dizza börjar darra hejdlöst speciellt när kvinnan ska fästa bandet bakom öronen, som är för kort, så det riktigt gräver in i nacken på henne.
Jag vet att munkorg ska sitta ordentligt, men man kan ju faktiskt dra ut bandet för att sedan när spännet är fast dra åt det.
Den andra sköterskan kommer in o kommenterar Dizzas darr med ett "oj vad rädd man var". Jag svarar då, kan inte hålla mig, att det var pga alldeles för hård  hantering som gjorde att hon darrade.
Sprutan gjorde Dizza riktigt trött efter den adrenalintur hon haft efter hanteringen.

Kvinnan säger sen, då kan matte lämna rummet. DON'T f****ing think so!!!

Jag sa bestämt, Nej, det gör jag inte. Ja men hon sover svarar dem.
Spelar ingen roll, jag lämnar inte min hund o har ni problem med det så kan ni ta o väcka henne så hittar vi ett annat ställe för jag lämnar inte min hund.

Sura miner, men jag fick stanna kvar. Inte f-n lämnar jag henne, o speciellt inte efter den behandlingen innan.

Jag kan säga direkt att jag har mailat dem o berättat exakt det jag skrivit här för jag tycker inte en person som hon ska arbeta med djur, eller människor för den delen, om hon inte kan behandla dem med ett lugn o ett behagligt sätt. Det är ju inte så att hunden blir lugnare av den behandling som föregick i fredags, tvärtom.
Jag önskar nästan att hon hade prövat den behandlingen med Tyson, så hade hon fått svar på tal kan jag lova.

Nu sitter jag och väntar på resultatet. Är inne på skk många ggr per dag sen igår, då jag trodde de gjorde avläsningar. Betalningen var gjord i fredags, så det ska inte vara några andra hinder än många bilder just nu.

Tog även bilder på ryggslut o bogleder, vilket jag också ifrågasattes av dem varför. "Det brukar inte synas på en 18-månaders hund" var deras svar. Jag sa bara att det funnits osteochondros i linjerna o jag ville kolla ryggslutet för min egen skull, så jag kan köra full fysträning o veta att hon är frisk o hel.
Och dessutom syntes det på Tysons röntgenbilder när han var 1½år att det fanns nåt i hans ryggslut, så deras syn köper jag inte.

Jag vill oxå säga att veterinären där är väldigt trevlig o behaglig, så han har jag absolut inga problem med. Men den sköterskan kan jag vara utan. Kommer ALDRIG mer åka dit, och kommer heller aldrig hänvisa någon dit.

Nu har jag skrivit av mig. Tack, Elin, för att du lyssnade på arga mig när jag körde därifrån. Kram på dig!!